Efter spontansnö kommer solsken
När det slutade snöa
och jag pumpat luft i systerns cykeldäck
Så cyklade jag ner till Shell för att möta Klacken.
Vårsolen lyste
och koftan jag fick av systern värmde under kavajen
Klacken var i fullfärd med att pumpa luft i cykeln
Eller ja.
Jobbade på det.
Klacken och Sillen stretade länge
med att förstå hur munstycket skulle sitta fast
och var den blåa slangen munstycket skulle sättas fast på fanns.
Klacken sprang mellan kassörskan och hörnet där pumpen fanns
Tills slut frågade en man med tatueringar om vi behövde hjälp
Feministerna Klacken och Sillen vägrar detta
och fortsätter stretandet under kamporden.
Kvinnor kan själva!
En kvart senare har klacken luft i däcken.
En ung man kommer lite senare med munstycket
han förstår direkt att man ska dra ut den blåa slangen
och hur munstycket ska sättas fast.
Jag muttrar något om att han säkert gjort det förr.
Bitter över att jag inte förstod funktionen direkt.
Blir dock glad när han går och lämnar munstycket
och en smäll utbrister från hans däck.
Skadeglädje är den enda sanna glädjen?
Jag och Klacken cyklade runt halva Gävle till slut
på nypumpade däck
och med motvinden i håret
och solen i ansiktet.
Det hanns även med en fika med Matilda
Chips köptes på Lidl
och travbacken promenerades det upp för.
Slitna med ömma bakdelar
staplade vi över tröskeln till radhuset
Suckandes
Stånkandes
När försvann konditionen?
Och hur orkade vi sånt här förr?
Har vi blivit gamla?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar