nattåg

ligger på en brits. nej jag har inte hamnat i häkte. är ute å åker nattåg. och varför sover hon inte då kan man ju undra. nej hon skulle ju prångt ha med gitarren å lite annan packning från Gävle. så nu ligger hon å försöker hålla sig vaken. lättare sagt än gjort när man har en fallenhet för att sova... men om ca 30 min får jag sova. ska bara komma på ett smart ställe å göra av packningen. lite trångt i kupen å vi gick på sist. wiiiho. och Älsklingen har redan somnat. hon är så söt å underbar som stått ut med min resfeber/mensvärk idag. har nog varit världens jobbigaste typ... men men tur att hon älskar mig. annars hade jag nog fått stryk vid det här laget. nej nu ska jag toaletta mig och typ borsta tänderna. något ska man ju göra medans man väntar eller hur? Godnatt. vi syns i Ume...

Published with Blogger-droid v2.0.6

När nerverna släpper

Så kommer tårarna, min älskade flickvän fick igår ett Ja till att bli prästkandidat och all oro lyftes från våra axlar. Jag är så oerhört stolt och lycklig för din skull älskling och jag vet att du kommer bli en fantastisk präst. Igår så firades det med Sushi och Plugg (ja för livet går ju vidare trots att det känns som tiden frös till is) Idag är hon och pratar med biskopen och hela helgen har hon möte med distriktsstyrelsen. Så då passar jag på att bli sjuk. ytterst lägligt kan en ju tycka. Eller inte. Så jag ligger nerbäddad och slötittar på TV och försöker skapa ork för att orka öppna mina kursböcker och faktiskt göra något vettigt idag, men känner att det är tveksamt om jag kommer orka göra en kraftansträngning och äta något, har hört att det kan vara smart. Jag hoppas på att världens finaste flickvän hinner komma hem en stund och ta hand om mig lite innan hon måste åka på möte ikväll. Mina hormoner behöver det. Mitt huvud skulle också behöva att någon utanför fönstret slutar borra, det går ju inte att sova i detta oväsen! Nej nu ska jag vårda mig själv och försöka sova och vila ut.

HBTQ och alla andra bokstäverna

Sitter i skrivande stund på studenternas välkomstmässa i Universum. Sitter och gör reklam för SFQ - Umeå (Sveriges förenade HBTQ-studenter) Nu antar jag nästan alltid att mina läsare är sjukt pålästa i dessa frågor eftersom hälften av de som läser detta är typ Queers och annat HBTQ folk som har hundra gånger mer koll än vad jag någonsin kommer ha. Den andra halvan består av mina kära vänner och familj som jämnt och ständigt får höra att transpolitiken suger och att Pride typ är det viktigaste som finns näst efter Gud, mat och kärlek. Men nu när jag sitter här och är inspirerad så ska även jag skriva ett riktigt HBTQ igt inlägg, bara för att jag kan!

Jag har alltid velat engagera mig i HBTQ frågor ända sedan jag kysste en flicka för första gången i källaren på Jaktstigen när jag var 13 år och förvirrad över att det kändes jävligt rätt så har jag velat kämpa och engagera mig i frågan. Jag gick i smyg på RFSL och när jag klev ut ur garderoben även för mamma å pappa när jag var 18 år så blev jag snabbt medlem i RFSL. Nu gjorde det ju inget om "gaytidningen" kom hem till oss! Året efter åkte jag på mitt första pride och var helt salig över denna tillställning i Stockholm. Jag kom hem studsandes och jublandes. Året efter åkte jag och mamma ner för första gången tillsammans och det går inte med ord att beskriva hur lycklig och tacksam jag är som har föräldrar som alltid stöttat mig. Och Mamma! du är världens bästa och jag älskar att du går i paraden och att du tycker att det är roligt! Jag blir alltid lika stolt och tåögd när jag jag tittar på bilderna när du ler och har stolt förälder banderollen på dig! Det betyder så sjukt mycket för mig att du går med.

Som ingen nog missat så träffade jag Dresch i våras och oj vad kärleken slog till som vårfloden i april! Hon har dock utmanat mig på ett sätt som jag aldrig stött på förut. Jag frågade ganska tidigt hur det kom sig att hon inte gillade någonting gay på facebook inte ens L-word har min kära flickvän likeat. Hon svarat väldigt rakt att hon i första hand är kristen och det faktum att hon blir kär i tjejer har ingen annan med att göra, hon är människa som alla andra. Vi har haft ändlösa debatter om queer, pride och aktivism och någonstans enats om att vi brinner för olika saker och att det är ganska fint! Men jag älskar det faktum att hon ändå går med mig i pride-tåg och lyssnar när jag hittat ännu en fantastisk blogg eller läst en fantastisk krönika om pride eller tvångssteriliseringar. Som jag älskar dig för det älskling!

Nu har jag virrat bort mig själv i sedvanlig ordning men min poäng är att det är viktigt att folk engagerar sig, även om inte alla behöver vara värsta aktivisten så tror jag det är viktigt att vi fortsätter slita och kämpa för våra rättigheter. För bara för att vi nästan är jämställda så betyder inte det att kampen är över. Jag tror jag kommer kämpa ända tills jag dör, för det är viktigt för mig. Samlingspunkter för HBTQ personer där man kan få träffas och prata behövs, de har varit livsnödvändiga för mig. Pride är viktigt och behövs. Det handlar om att synas och visa att vi finns och att vi tänker vara som vi är och att vi är jävligt stolta!
Sen är det fint att det finns såna som min flickvän som tar mig ner på jorden och berättar att det finns viktigare saker än Pride (även om jag är tveksam) och personer som min mamma som är hyffsat hetero (hävdar dock att hon skulle lämna pappa för Eva Dahlgren) som alltid informerar sina kolleger och elever om hbtq och som är så fantastiskt stolt!

Tack alla ni i min omgivning som kämpar, tar ner mig på jorden och ni som bara finns och älskar mig för den jag är. Ni anar inte hur mycket det betyder för mig!

Cry Baby

Gårdagens pubrunda blev mindre lyckad, det där med att dricka vin när man saknar sin flickvän förbannat mycket hade man ju kunnat lista ut, sedemera inte skulle vara en bra idé. Så nu har jag gråtit tillräckligt för detta året, skrämt upp Mamma som nog trodde att C dött eller gjort slut såsom tårarna rann och gett min flickvän material för att mobba mig för resten av våra liv, typ. (eftersom jag "inte" sluddrade i telefonen) Ovannämnda flickvän har dock kommit fram till Kroatien i ett stycke, vilket känns skönt, inte som att jag var lite orolig och vaknade i panik 7.45 i morse och trodde att hon hade störtat. Jag måste sluta drömma sånt... Tror jag har lyckats fixa den mesta kurslitteraturen av en fadder nu iaf. Men tänker inte ropa hej förrens jag är över ån, eller hur man brukar säga! Idag ska jag träffa min basgrupp och diskutera ihop oss inför höstens arbete ihop. Känns skönt att inte behöva byta basgrupp mitt i terminen denna gång utan att det är samma gäng som kör hela hösten. Dessutom verkar familjerätten jätterolig, har redan massor med ideer om vad jag vill skriva PM om. Finns massor med gottigt gay grejs man skulle kunna sätta klorna i! Ikväll ska jag mysa ner mig i soffan och streck se True blood eftersom jag missade hela den grejen i sommarens, Jobba i Gävle, Pussas i Uppsala och lite Borlänge å Avesta och en resa till Hjo. Ja det är inte konstigt att jag inte kunnat blogga på hela sommaren. Men det blir skärpning på det som ni ser. Även om jag mest tycker att jag gnäller om att jag saknar C. Vilket jag gör men ska försöka att gnälla om det någon annanstans och ändå leva här och skriva om det som händer här. (Yeah, like I'm going to keep this promise...)
Får ju träffa henne om 11 dagar, det är snart mindre än 10.
Och nollning och skola håller en ändå rätt upptagen.
Mer onödig livsinfo från Cecilia (ja jag då, Flickväns Cecilia benämns som Flickvännen alternativt C, eller Dresch bara för att det är så snyggt) kommer inom kort!

Jorden slutade inte snurra för det...

Hela sommaren har det legat och flåsat oss i nacken. Dagen med stort D för mig och C. Dagen då hon skulle vara kvar i Uppsala och jag skulle 60 mil norrut till Umeå. De sista dagarna spenderades med världens finaste Dysfunk mitt ute i Dalaskogarna på Liz Bondgård. Vi drack alkoholhaltiga drycker, åt god mat, massor med soffmys, lite tårar och en massa prat om den förbannade Limosinen. Men allting fint har ju också ett slut och Sommaren tog slut när jag lämnat av kärleken i Avesta, skakat av mig det värsta av sorgen av att behöva lämna henne och satt mig i bilen och började rulla mot staden i norr som är hemma.
Fast det känns inte som hemma, jovisst alla saker stod kvar och det var bättre städat än vad jag först trott. Visst har jag haft fantastiskt kul med skolstart, inspark och mer party lär det bli när vi ska skola in de nyanlända studenterna. Men hemma är där hjärtat är och jag tror jag lämnade mitt hos dig. Kan du vakta det tills jag kommer ner till dig igen? För jag trodde på riktigt att jorden skulle sluta snurra, att is och hagel skulle anfalla eller åtminstone att någon kunglighet skulle påtala det i ett tal. Den smärtan som jag kände när bildörren slog igen och jag rullade bort från dig, mil efter mil mot ett kallt och regnigt Norrland. Men jorden fortsatte snurra, jag andas fortfarande och förundras över hur bra jag ändå har det, även om det blir tufft om nätterna. Det är tur att man har sin dysfunktionella familj som lyser upp ens tillvaro när allt känns grått i ett regnigt Norrland. Och att det är nolleveckor så man kan dricka alkoholhaltiga drycker och dansa så man håller värmen uppe.
12 dagar kvar min kära, låter som en evighet
Lite nollning låter trevligare så jag kör på det.
Jag ska klara av lite nollning sen kommer jag
Och som jag längtar tills du är i min famn igen mitt hjärta.