För det är fredag idag!

Klockan ringde 06.45 sakta släpade jag mig ur sängen, käkade sin yoghurt och flingor
Pling - ett SMS från C, godmorgon, hoppas du får en fantastisk dag!
Grymtade mitt typiska det är aldrig en godmorgon och klev in i badrummet och borstade tänderna.
Komponerade ihop ett osedvanligt trevligt sms för tidpunkten på dygnet och ångrade hårt att jag skickat det när jag drog upp persiennen och insåg att nog fan regnade det fortfarande. God morgon, yeah right.
Drog på mig vinterjackan, för jo man använder fortfarande VINTERJACKA i Umeå och cyklade till skolan och insåg att det nedanför mariehemsbacken bildats en SJÖ, hej jag blev blöt ända in i strumplästen! Insåg även att jag nog var lite sen och trampade vidare. Inplaskandes fem minuter innan seminariumet, snorig som en treårig så orkade jag knappt hälsa på mina fellow kurskamrater. Seminariumet gick dessutom åt skogen. Men nu vet jag hur man inte gör när man bildar en ekonomisk förening i alla fall. Satte mig i mitt favorit lunchrum och läste Associationsrätt eftersom det med tanke på föregående seminarium tydligen var nödvändigt. APTRÅKIGAJÄVLAFITTBOK är ungefär det som fastnade... Blev dissad av hela Dysfunkfamiljen på lunchen men sen kom vändningen...

J som jag inte pratat med sen typ tentan kom förbi och lunchade och vi diskuterade kvinnor, L word och hennes ZOO ute i skogen. När vi väl satt och åt lunch så passade även solen på att kika fram för första gången på tre veckor i detta isbjörnsrövhål till stad (som Joel skulle sagt) Mamma smsade och berättade att de lämnat Sundsvall och nu var på G. Jag plågade i mig några sidor till av F**tboken och beslutade mig till sist för att ge upp eftersom jag mer sov än läste i den all för bekväma biblioteksfotöljen. Kom på att min datorladdare till min "mini-PC" blev kvarglömd typ två veckor tidigare i Beteendevetarhuset. Den låg kvar! Cyklade sedan hem och jo blev dränkt av den tillfälliga sjön en gång till men väl hemma hade posten kommit, systers fina studentpresent låg i postfacket och den blev ännu bättre än jag trott! ca 40 dagar kvar nu tills jag får krama om henne och gratulera! Dessutom är mor och far på ingång och jag hade helst velat vara i Uppsala.

En students tålamod ska nu prövas i dagarna fem. ber en bön för att jag överlever.

sleepless

med tanke på att hon varit mestadels sängliggandes i helgen är det kanske inte så konstigt att hon nu int kan sova. Liz sussar sött i extrasängen efter att ha konstaterat att hon hade vårjacka och att solen gått ner. hon börjar repa sig från dunderförkylningen och med lite tur kanske hon tar sig te skolan imorgon. skulle trots allt behövas pluggas en del. För det står ju på å snart är det tenta och sommar. hon längtar till sommaren allt det roliga hon ska göra. golf. bada. picknick på stranden. pride. hälsa på Dresch och alla fina dysfunkisar. Men först ska vi ta oss igenom en tentapluggsperiod. men innan dess tänkte hon bli frisk. så det så!

Published with Blogger-droid v2.0.4

kvällslyrik

Hon ligger i sin favoritpyamas

På mage med laptopen framför sig

och fötterna i vädret

viftandes på tårna. 

Hon sjunger med i Kent-låten

"För älskling vi ska alla en gång dö"

Tänker tillbaka på studenten

Kanske för att systern snart tar sin

och för att hon beställde presenten idag efter 

att ha pysslat med hela gårdagsnatten. 

Nostalgitrippar sig tillbaka till våren 2010 

När hon sprang genom korridoren med Jacob.

Nu 47 mil norrutöver så är det tyst som i de öde korridorerna

En fredagskväll kring midnatt är den säkraste tiden att inte stöta på studenter.

Hon stötte förövrigt på sin nya granne som är en riktig norrlänning 

Släpigt tal men ändå som trevlig på sitt eget norrländska vis.

och jo det är lätt att man hakar på släpet. 

och hon hör sig själv säga

"Nej men jag drick int kaffe ja"

som svar på frågan om jag vill ha en kopp.

Vad var det som hände Cecilia

Vars var det du kom ifrån nu igen.

Int kom du väl upp härifrån.

Nej du får du ta å skärp till dig

Vi kan int ha det så här.

Eller kan vi det?

Hon bror ju trots allt i Norrland

och snön ligger ju kvar än.

Drar in ett jo och tänker att det får bli som det blir.

När det inte blir som en tänkte. 

Kent har för länge sen slutat sjunga 

och Florence sjunger vackert istället 

för Jocke Bergs hesa stämma

"And the arms of the ocean are carrying me, 
And all this devotion was rushing out of me, 
And the crashes are heaven, for a sinner like me, 
The arms of the ocean deliver me."

och hon älskar när låtar passar in på hennes liv.

Florence och Jocke Berg hur skulle hennes liv se ut utan er?

Dådådådååååm

Jag har haft en fantastisk möteshelg med svenska kyrkans unga i Uppsala stift.

Från presidiet har jag stolt få se alla nya unga människor som diskuterat och beslutat massor.

Vi har nu en ny distriktsstyrelse och jag vill särskilt gratulera Emelie till Ordförandeskapet.

Jag har ätit massor med godis.

Fått fira jättefina mässor tillsammans

och fått fuldansa till Waka-waka (som jag tror hamnade på film)

Dessutom har jag lärt känna en Cecilia!

Det är kanske inte så stort tycker ni.

Men vi är läskigt lika både till namn och till sättet.

Dessutom är hon den första Cecilia jag känner (förutom mig själv)

Har inte ens en till Cecilia på Facebook (och jag känner knappt hälften av dem jag har där)

Fast nu har jag det och det ska bli kul å lära känna henne bättre.

Vi är nämligen skyldiga fikor till varandra

Som vi ska ta i sommar.

Vilket för övrigt är något jag tycker kan komma till Umeå då jag vandrade hem i snöstorm idag.

Inte Okej,

Inte OK.

Men för att runda av så vill jag tacka alla fina Uppsala stiftare för att ni gjort min helg fylld av kärlek, glädje och värme.

Gå i frid!

ett ovanligt tacksamt inlägg

på mässan idag pratades det om att dela liv varpå jag kom på engrej jag och Calle pratade om. Den slumpen vilka man delar sitt liv med. ta våran dysfunkfamilj. Jag ville långt bort från hem efter att ha insett att sthllm nog inte var för mig och för att jag ville utforska mitt norrländska ursprung. Calle valde att plugga i hemstaden. Liz hade sökt förr men kom in nu. Jonas hade det som andrahandsval, neila ville närmare syrran och Joel kom in sent och ändrade sitt liv från att måla stuga på gotland till att läsa 700 sidor i veckan. bara där tycker man oddsen för att just vi skulle dela liv är liten. om man dessutom lägger till omständigheter som att vi hänger av 120 juriststudenter som faktiskt kom in etc så blir oddsen låga. Kanske är det därför det känns som att jag vunnit högsta vinsten. I torsdags såg vi fightclub och mitt i filmen slog det mig. Det där jag inte kunnat sätta fingret på. Jag känner mig trygg när jag delar mitt liv med dysfunk. För en gångs skull är trygg i min tillvaro. Jag letar inte fel. Försöker inte hitta något annat för jag är nöjd. och det är skönt att veta att de finns där när det är tufft. att man bara kan kura ihop sig, prata skit, se en film och känna hur lugnet sprider sig i hela kroppen. tack för att ni kom in i mitt liv tack för att ni finns. amen

Förlåt mig

När hon befinner sig i Umeå så är hon för lycklig för att blogga

hennes liv är fullt av vänskap, skratt och intern skämt

att hon inte ens hinner sätta sig ner vid sin dator och författa något i denna blogg.

Kanske är det för det bästa

hon menar, alla internskämt kan bli lite mycket för den oinvigde.

nu har hon försmäktat i Gävle i snart 10 dagar

Det är som vanligt staden står kvar

Människorna är sig lika

Tiden står näst intill stilla

Om det inte vore för farmors insjuknande så skulle hon gissat

att någon frös tiden när hon åker över höga kusten bron.

men så tycks inte vara fallet.

Hon har kramat Tussen Malin och Pontus alldeles för länge

men ändå för kort.

Insett att folk blir gravida även när hon inte är i stan.

och att jogga i skogen fortfarande är lika underbart som förra våren.

Imorgon vid den här tiden befinner hon sig förhoppningsvis närmare Umeå än Gävle

Och på onsdag ska hon återigen få umgås med sin dysfunkfamilj.

Hon längtar

Hon älskar känslan av att längta

för det var länge sen hon kände att något är som hemma

mer än den staden hon så länge kallade hem.