träningsnarkomanen

Hon flyger fram på crosstrainern. Svetten rinner. "I'm in the corner, watching you kiss her" Jag är nog en av de få som dansar på crosstrainern på mitt gym. Jag mimar och låtsas att jag är värsta rockstjärnan. Jag springer så fort att mina fötter somnar. Trots att jag står på dem. Hur det går till är för mig ett mysterium. Jag sneglar på den snygga tjejen som lyfter vikter, hon har en tatuering, lite Lisbeth Salander över det hela. S.N.Y.G.G. Känner att jag beundrar folk som kan se snygga ut trots att de tränar. Jag ser mest ut som en tomat med en taskig åttiotalsfrilla. Hon ler mot mig i alla fall. Antagligen för att jag med inlevelse just mimat till "Maniac", men den bjuder jag på tänker jag. Sista fem minutrarna kör jag så att ångesten rinner bort tillsammans med svetten. Dagens 30 minuter avklarade tänker jag och går mot vikterna. Men tjejen är borta om hon någonsin ens funnits förutom i min hjärna? Är inte helt säker på den. Jag går bort och tränar mage och ben. Färdiggymad cyklar jag hemåt i den mörka Stockholmskvällen. I en förort söder om söder cyklar hon, glad över att hon snart ska åka hem till Gävle.