När nerverna släpper

Så kommer tårarna, min älskade flickvän fick igår ett Ja till att bli prästkandidat och all oro lyftes från våra axlar. Jag är så oerhört stolt och lycklig för din skull älskling och jag vet att du kommer bli en fantastisk präst. Igår så firades det med Sushi och Plugg (ja för livet går ju vidare trots att det känns som tiden frös till is) Idag är hon och pratar med biskopen och hela helgen har hon möte med distriktsstyrelsen. Så då passar jag på att bli sjuk. ytterst lägligt kan en ju tycka. Eller inte. Så jag ligger nerbäddad och slötittar på TV och försöker skapa ork för att orka öppna mina kursböcker och faktiskt göra något vettigt idag, men känner att det är tveksamt om jag kommer orka göra en kraftansträngning och äta något, har hört att det kan vara smart. Jag hoppas på att världens finaste flickvän hinner komma hem en stund och ta hand om mig lite innan hon måste åka på möte ikväll. Mina hormoner behöver det. Mitt huvud skulle också behöva att någon utanför fönstret slutar borra, det går ju inte att sova i detta oväsen! Nej nu ska jag vårda mig själv och försöka sova och vila ut.