kvällslyrik

Hon ligger i sin favoritpyamas

På mage med laptopen framför sig

och fötterna i vädret

viftandes på tårna. 

Hon sjunger med i Kent-låten

"För älskling vi ska alla en gång dö"

Tänker tillbaka på studenten

Kanske för att systern snart tar sin

och för att hon beställde presenten idag efter 

att ha pysslat med hela gårdagsnatten. 

Nostalgitrippar sig tillbaka till våren 2010 

När hon sprang genom korridoren med Jacob.

Nu 47 mil norrutöver så är det tyst som i de öde korridorerna

En fredagskväll kring midnatt är den säkraste tiden att inte stöta på studenter.

Hon stötte förövrigt på sin nya granne som är en riktig norrlänning 

Släpigt tal men ändå som trevlig på sitt eget norrländska vis.

och jo det är lätt att man hakar på släpet. 

och hon hör sig själv säga

"Nej men jag drick int kaffe ja"

som svar på frågan om jag vill ha en kopp.

Vad var det som hände Cecilia

Vars var det du kom ifrån nu igen.

Int kom du väl upp härifrån.

Nej du får du ta å skärp till dig

Vi kan int ha det så här.

Eller kan vi det?

Hon bror ju trots allt i Norrland

och snön ligger ju kvar än.

Drar in ett jo och tänker att det får bli som det blir.

När det inte blir som en tänkte. 

Kent har för länge sen slutat sjunga 

och Florence sjunger vackert istället 

för Jocke Bergs hesa stämma

"And the arms of the ocean are carrying me, 
And all this devotion was rushing out of me, 
And the crashes are heaven, for a sinner like me, 
The arms of the ocean deliver me."

och hon älskar när låtar passar in på hennes liv.

Florence och Jocke Berg hur skulle hennes liv se ut utan er?