ett ovanligt tacksamt inlägg

på mässan idag pratades det om att dela liv varpå jag kom på engrej jag och Calle pratade om. Den slumpen vilka man delar sitt liv med. ta våran dysfunkfamilj. Jag ville långt bort från hem efter att ha insett att sthllm nog inte var för mig och för att jag ville utforska mitt norrländska ursprung. Calle valde att plugga i hemstaden. Liz hade sökt förr men kom in nu. Jonas hade det som andrahandsval, neila ville närmare syrran och Joel kom in sent och ändrade sitt liv från att måla stuga på gotland till att läsa 700 sidor i veckan. bara där tycker man oddsen för att just vi skulle dela liv är liten. om man dessutom lägger till omständigheter som att vi hänger av 120 juriststudenter som faktiskt kom in etc så blir oddsen låga. Kanske är det därför det känns som att jag vunnit högsta vinsten. I torsdags såg vi fightclub och mitt i filmen slog det mig. Det där jag inte kunnat sätta fingret på. Jag känner mig trygg när jag delar mitt liv med dysfunk. För en gångs skull är trygg i min tillvaro. Jag letar inte fel. Försöker inte hitta något annat för jag är nöjd. och det är skönt att veta att de finns där när det är tufft. att man bara kan kura ihop sig, prata skit, se en film och känna hur lugnet sprider sig i hela kroppen. tack för att ni kom in i mitt liv tack för att ni finns. amen