hennes liv är fullt av vänskap, skratt och intern skämt
att hon inte ens hinner sätta sig ner vid sin dator och författa något i denna blogg.
Kanske är det för det bästa
hon menar, alla internskämt kan bli lite mycket för den oinvigde.
nu har hon försmäktat i Gävle i snart 10 dagar
Det är som vanligt staden står kvar
Människorna är sig lika
Tiden står näst intill stilla
Om det inte vore för farmors insjuknande så skulle hon gissat
att någon frös tiden när hon åker över höga kusten bron.
men så tycks inte vara fallet.
Hon har kramat Tussen Malin och Pontus alldeles för länge
men ändå för kort.
Insett att folk blir gravida även när hon inte är i stan.
och att jogga i skogen fortfarande är lika underbart som förra våren.
Imorgon vid den här tiden befinner hon sig förhoppningsvis närmare Umeå än Gävle
Och på onsdag ska hon återigen få umgås med sin dysfunkfamilj.
Hon längtar
Hon älskar känslan av att längta
för det var länge sen hon kände att något är som hemma
mer än den staden hon så länge kallade hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar