Måndagmorgon

Jag sitter i hennes lägenhet och blickar ut över studentstädernas studentstad
långt där borta hörs sirenerna från en ambulans som susar fram
några barn sjunger visor för sina dockor.
Jag ligger här och andas in doften av sommaren som sipprar in i från det öppna fönstret.
Du är på jobbet men kommer komma hem vid lunch
jag  pysslar runt i lägenheten sådär som jag göra när jag väntar på något,
plockar lite
diskar lite.
kollar igenom bilderna på kameran och konstaterar att ditt leende får mig knäsvag.
Du är så vacker.
Igår fick jag träffa mina favoritdalmasar som var på väg hem från Umeå
Vi fikade skrattade och hade ett sånt där
"dysfunkmoment"
som bara vi kan ha
Det är en konstig känsla att längta till hösten fast ändå inte
För just nu är jag väldigt nöjd med tillvaron även om jag saknar Calle Joel å de andra så mycket att det gör ont i mitt lilla norrländska hjärta.
Det är tur att jag har henne som får tiden att stå still
För utan henne hade den här sommaren blivit olidlig
Nu är den bara alltför kort.
Dessutom ska jag få träffa världens bästa Klacken imorgon
Klacken som numera studerar genus i Uppsala och har visioner om att bli världens bästa socionom.
Vet inte när jag å Klacken sågs sist?
Måste varit när Klacken fyllde 20 i Julas.
Förstår inte var all tid tar vägen.
Men just nu är jag rätt nöjd med tillvaron.
Även om jag saknar min Dysfunkfamilj så mycket att det gör ont.