Klockan ringer på morgonen och jag ignorerar den, tänker att jag inte orkar gå upp till korridorsköket för då måste jag göra kraftansträningen att klä på mig vilket känns allt för jobbigt just nu. Någonting rör sig i min famn, jag öppnar ett öga och genom morgongruset som samlats i mina ögon ser jag den vackraste av flickor ligga i min famn och jag tänker att nog måste jag drömma, för inte kan det väl vara så att hösten redan tagit slut och att jag bor här på riktigt nu. Det kommer nog ta ett tag att förstå att jag inte ska upp till Umeå igen, att vi inte behöver distansa något mer. Hela julhelgen har jag i tid och otid kommit på mig själv med att säga, Jag behöver inte åka ifrån dig något mer till henne. För vi har vardag nu, och det tråkigaste de flesta vet är nu det bästa jag vet. Är lyrisk över att få storhandla, planera ett hem, till och med tvätten är kul just nu. Vi får väl se hur länge det håller i sig...
Fast hon saknar sin Dysfunkfamilj i Norrland också. Men tågen slutade inte gå bara för att jag flyttade så älskade vänner vi ses snart igen!
2013 är nu här och det är ett år fyllt av förväntningar, mer än någonsin. Jag kikade tillbaka på tidigare "nyårslöftens inlägg" och konstaterar att kärlek och träning stått högt upp på listorna och jag är så lycklig att åtminstone ett av dem slagit in. Men så fort vi kryat på oss från dunderförkylningen så ska det införskaffas ett friskiskort och då ska det bli träning, träning, träning. Dessutom har hon blivit husmoderlig av sig och håller i skrivande stund på att baka bröd!
Så jag välkomnar 2013 med öppna armar och lovar mig själv att som nyårslöfte
bli bättre på att hålla kontakten med mina vänner
Träna massor, för att jag mår bättre då
Pussa massor på Dresch
och försöka att hålla mig till fredagsmys och lördagsgodis och inte äta massor med godis i veckorna.
Nej nu ska formbröden in i ugnen.
Gott Nytt År!
Varsogod, tvätten är din roomie! /Roomisarna ;)
SvaraRadera