Hon som får gifta sig

Okej hon tittade precis igenom sändningen hon inte orkade se för den sändes 04.45 på söndagsmorgonen. Så nu har hon gråtit och varit känslosam i sitt lilla korridorsrum...

Igen...

Just bröllopsgrejen har varit känslig för henne.

Hon skrev trots allt ett helt tal på ämnet i svenska B.

Hon tror att det först är när man varit i situationen

levt med tanken om att man kanske aldrig skulle kunna gifta sig med kvinnan i sina drömmar

Om man aldrig stått och försvarat det faktum att man har förmågan att bli kär i någon av samma kön.

Försvarat det faktum att man vill gifta sig och få barn, men inte tillsammans med en man.

Hela tiden lever under tankegången, när blir ett bra tillfälle att säga att man är homosexuell.

hela tiden leva med rädslan att någon kommer reagera dåligt, ta avstånd på grund av att man inte lever upp till den norm människor i din omgivning har.

som man kan förstå hur det känns att få höra att det du känner är fel.

Men hon är glad att hon bor i ett land där hon får gifta sig med vem hon vill.

Att hon har...

Världens bästa vänner som alltid finns där när hon behöver dem

Världens bästa Mamma, Pappa som alltid lärt henne att var sig själv och vara stolt över vem man är.

Världens bästa syster som försvarat henne i alla lägen.

Tack, ni kommer aldrig att förstå hur mycket ni betyder för mig!

Talet i från Svenska B i sin helhet

Jag tror att de flesta som barn fantiserade om att gifta sig. Man fantiserade om vita klänningar och brudtärnor. För det var det som alltid hände i sagorna, prinsen fick alltid prinssessan och de levde alltid lyckliga i alla sina dagar. När jag var liten så ville jag också gifta mig, men när jag i tonåren insåg att jag var homosexuell så gick drömmarna ganska rejält i kras. Jag skulle aldrig få gifta mig med den jag ville. För bilden av ett bröllop såg ut som bilden Bröllopet av Karl Höglund det är en suddigt målad bild där en man i kostym ska gifta sig med en kvinna i vit klänning, där släkt och vänner är med på bilden. Det var så ett bröllop såg ut i min värld och därför slutade jag drömma om det.

Visst fanns det partnerskapslagar men hur fint låter det och hur annorlunda och kändes inte det. Plus av allt är jag kristen och hade självfallet planerat att gifta mig i en stor kyrka med hela släkten i kyrkbänkarna. Detta var för mig en omöjlighet med de svenska lagarna som rådde. Jag slutade drömma om den stora dagen och började istället hoppas på att lagarna kanske skulle kunna förändras i en avlägsen framtid.

Jag fick inte vänta så länge för från och med i Maj 2009 så fick homosexuella par ingå äktenskap på samma grunder som heterosexuella. Visst gällde det bara borgliga vigslar men alla visste att detta betydde att svenska kyrkan antingen skulle behöva avsäga sig vigselrätten eller helt enkelt viga homosexuella par. Till på köpet så var det kyrkoval på hösten och frågan homovigsel var skållhet.

I Juli samma år så var jag på svenska kyrkans ungas årsmöte och under den helgen så hade kyrkovalspartierna en debatt. När publiken fick fråga så frågade jag självfallet hur de stod i äktenskapsfrågan.

Svaren jag fick gjorde mig både glad och djupt besviken. Alla partier förutom KD och frimodig kyrka var positiva till äktenskap av samkönade par. KD var ingen direkt chock men frimodig kyrka var det partiet som hade den yngsta representanten som hade stått och sagt att de ville göra om kyrkan och gå i Jesus spår. Nu står samma unga kille och tittar på mig med avsky i blicken och säger att det vore att gå emot bibeln och guds ord att låta homosexuella gifta sig. Citat ”Vi är inte för våld mot homosexuella men vi tycker att det är fel. Det står klart och tydligt att äktenskapet är grundad för man och kvinna i bibeln”.

Jag har aldrig varit så sugen på att slå någon som jag var efter det svaret. Jag tror Gud har viktigare saker att göra än att reta upp sig på vem som gifter sig med vem i dennes kyrka. Och jag har aldrig förstått vad som är så farligt med att två personer av samma kön älskar varandra och vill gifta sig. Hur kan kärlek var så farligt?

Efter årsmötet bestämde jag mig för att göra allt för att KD och frimodig kyrka inte skulle få en massa mandat i kyrkomötet. Jag sa till alla jag kände att rösta, vänner och släktingar. Och när valresultaten redovisades den 10 september så kunde jag med glädje se att KD och frimodigkyrka fått mycket färre platser än de övriga partierna.

Och den 22 oktober 2009 så röstade kyrkomötet i äktenskapsfrågan. I DN kunde man samma dag läsa resultatet av omröstningen. Där stod det att kyrkomötet den 22 oktober röstade JA till att behålla vigselrätten och att det röstades igenom att homosexuella par ska få gifta sig i svenska kyrkan med 176 röster mot 62.

Själv kommer jag aldrig glömma när jag på bilradion hör att det röstats igenom, jag övningskörde och vara nära på att köra av vägen i all glädje. Det jag hade hoppats på sen jag var 12 år hade äntligen slagit in.

Som avslutning så tänkte jag gå tillbaka till bilden Bröllopet. Mitt tolvåriga jag hade garanterat sett bilden som ett bröllop mellan man och kvinna. Men som sagt är bilden suddigt målad och med det suddiga uttrycket över bilden så kan vi egentligen inte se vilka kön personerna har. Man kan inte se att brudgummen verkligen är en man och vi kan inte se att bruden verkligen är en kvinna. Och med de nya lagarna så kan jag idag drömma mig bort och se mig själv i samma bild. I drömmen är jag personen i kostym och personen i klänningen är kvinnan jag älskar. Barnet vid min blivande frus fötter är vår dotter och paret till höger är min syster och hennes man. Kvinnan i rött är Therese hon är brudtärna. Hon har även gjort blombuketten och brudens hår. Bakom kameran står min vän Sabina och inne i kyrkan väntar släkt och vänner på oss. Prästen är en god vän till mig och min blivande fru och hon står och samtalar med min bestman. På första bänk sitter våra föräldrar och väntar med spänning. Som föräldrar gör när deras barn ska gifta sig. Alla är glada för vår skull och samtalar lågt i kyrkbänkarna i väntan på oss. Ceremonin är vacker och mamma gråter när vi säger Ja till varandra. Vi kysser varandra på trappan och riset regnar över oss. Och jag tänker att jag är lycklig för jag har fått min prinsessa och vi kommer förhoppningsvis leva lyckliga i alla våra dagar.

När jag var 12 år så slutade jag drömma men den 22 oktober 2009 så började jag drömma igen.