Och den förfärliga längtan

Med 10 mil emellan sig å kärleken så blir längtan något man pysslar med ohyggligt mycket.

Vi ser det som uppvärmning inför hösten då 10 mil blir 60 mil när jag åter befinner mig i de norrländska skogarna. Men något jag irriterat mig på är allt folk som hävdar att denna längtan är något bra. Jag har svårt att se det braiga i att inte få somna i hennes famn, inte få vakna upp bredvid henne, (med ett förvånandsvärt bra morgonhumör) Inte mötas efter jobbet med en puss eller kunna prata över lite mat om hur dagen varit. Var i ligger det braiga i det? Vad är det som är så bra med att prata i telefon och önska att man kunde teleportera sig till henne. Att det gör ont i hela hjärtat när hon inte är nära. Vad är det som är så bra? 

- Ja men då får ni ju längta lite...

Och som jag längtar, jag längtar så det gör ont. 

Just nu längtar jag tills onsdag, efter att få se in i hennes ögon, hålla hennes hand.

Som jag längtar tills onsdag

Som jag längtar efter dig

<3

Och folk som säger att det är bra att längta har helt klart aldrig längtat som vi längtar efter varandra, för då skulle det inte säga så.

Men all längtan är värt det när man träffas, för då är det som man aldrig varit ifrån varandra.

Men längtan i sig är inget bra.

Det är först när längtan tar slut och man ses igen som det braiga börjar

Update

I sedvanlig ordning har bloggandet försämrats katastrofalt under sommarmånaderna. Det är som sig bör kan det tyckas. Tro det vore illa om det eskalerade under den tidsperiod när jag inte gör annat än att jobba och resa. Jag och Cecilia åkte ner på roadtrip i södra Sverige för att hälsa på släkt till Cecilia. Vi hann med väldigt mycket. Alltifrån skönsång längs E 20 till middagar med gammelmormödrar, farmödrar, fäder och anna släkt som jag inte kommer ihåg hur den egentligen hörde ihop. Cecilia har rattat bilen fantastiskt och jag har mest suttit bredvid, läst karta och sett söt ut. Dessutom hann vi med ett besök på Ullared. (vilket är något pappa nog strukit mig i testmentet över) men vaddå, man måste ju ha sett det i alla fall och till vårat försvar så bor Ceclias pappa där. Eller ja han bor en bit utanför mitt ute på landet där det är så ofantligt vacker i världens charmigaste hus. På Ullared införskaffades i alla fall et TP (så nu Dysfunk så blir det mästarnas kamp i höst) och lite kläder, bland annat en "Pippi-tröja" som jag älskar och antagligen komer använda tills den är bortom igenkännelse. Vi hann även med lite brädspel och vin i Borås med Cecilias vänner vilket var oerhört kul även om jag fick pisk av ett gäng vampyrer och bosatte mig på balkongen med de andra som inte heller riktigt lyckats hitta en talisman innan de dog.
På söndagen åkte vi till Hjo och åt fantastiskt god mat och framåt eftermiddagen rullade vi längs vättern hemåt. Den sjön är ju skapligt stor och vi var tvungen att åka runt den för att hamna på E4an varpå jag säger. "Älskling ska vi till andra sidan pölen?" varpå Cecilia svarar ."Älskling du kallade just Vättern för en pöl" Men jag tänker vatten som vatten jag. Alla vatten är pölar, fråga mamma. På vägen hem gjorde vi ett depåstopp hos Patrik och åt Wok och jag kan återigern konstatera att jag inte tål ICAs Thai-Wok. Vi svängde även förbi Segeltorpet och kollade så att kyrkan stod kvar, två tonåringar undrade nog vad vi höll på med där när vi smög omkring kyrkan och tisslade å tasslade. Väl framme i Uppsala så somnade vi som två klubbade vårtsvin i sängen och jag har aldrig varit mer tacksam över att min flickvän bor i Uppsala, för jag tror ingen av oss hade orkat till Gävle.
Gårdagen spenderades s¨ledes med att sitta i en bil i det fantastiskt regniga vädret och köra bil och skråla till KENT och att diskret försöka väcka Cecilia som sov sött i passagerarsätet. Vad, det är astråkigt att sitta själv i en bil...
Nu har jobbet hunnit köra igång och jag längtar tills efter denna mardrömsperiod av jobb är slut så jag får krypa ner i sängen bredvid älskling och bara sova.
Det är tur att man har saker att se framemot iaf. 

KENT

Världens finaste flickvän praktiserar i Borlänge och ska på Peace & Love gratis ikväll 

Dessutom så ska de se Kent

Inte helt okej

Men som av en händelse snubblade jag över en rabattkod så fick ett dagpass till fredagen till ett rimligt pris så nu ska jag också se Kent!

och Melissa Horn

Ja jag är lite exalterad

och Cecilia hävdar nog att det inte är helt OK att jag är mer studsig över Kent än att träffa henne.

(även om jag nog egentligen är mer exalterad över att få träffa henne och Kent mest är en bonus)

Kan man skylla på att man haft ett förhållande med Kent sen andra året på gymnasiet?

Eller strider det mot någon god flickväns sed?

Känner att detta är ett fall för DAN*

Jag ska i alla fall få skrika å studsa till Jocke Bergs falska stämma hela natten med världens bästa flickvän,

tror inte livet blir mycket bättre än så nu!

För Kent har räddat mig genom mångt å mycket och jag har velat se dem sedan jag hörde Mannen i den vita hatten för fyra år sedan.

och som jag älskar min fantastiska flickvän!

"Vad vore jag utan dina andetag?"



Jag vill bara gå hem med dig

Du är den enda

Du är den bästa

Som jag har letat

Som jag har väntat

Måndagmorgon

Jag sitter i hennes lägenhet och blickar ut över studentstädernas studentstad
långt där borta hörs sirenerna från en ambulans som susar fram
några barn sjunger visor för sina dockor.
Jag ligger här och andas in doften av sommaren som sipprar in i från det öppna fönstret.
Du är på jobbet men kommer komma hem vid lunch
jag  pysslar runt i lägenheten sådär som jag göra när jag väntar på något,
plockar lite
diskar lite.
kollar igenom bilderna på kameran och konstaterar att ditt leende får mig knäsvag.
Du är så vacker.
Igår fick jag träffa mina favoritdalmasar som var på väg hem från Umeå
Vi fikade skrattade och hade ett sånt där
"dysfunkmoment"
som bara vi kan ha
Det är en konstig känsla att längta till hösten fast ändå inte
För just nu är jag väldigt nöjd med tillvaron även om jag saknar Calle Joel å de andra så mycket att det gör ont i mitt lilla norrländska hjärta.
Det är tur att jag har henne som får tiden att stå still
För utan henne hade den här sommaren blivit olidlig
Nu är den bara alltför kort.
Dessutom ska jag få träffa världens bästa Klacken imorgon
Klacken som numera studerar genus i Uppsala och har visioner om att bli världens bästa socionom.
Vet inte när jag å Klacken sågs sist?
Måste varit när Klacken fyllde 20 i Julas.
Förstår inte var all tid tar vägen.
Men just nu är jag rätt nöjd med tillvaron.
Även om jag saknar min Dysfunkfamilj så mycket att det gör ont.

Sommar!

Den här veckan har jag svävat på moln
jag har gått vilse i en fantastisk värld och jag hoppas att jag aldrig hittar ut igen.
Efter den sentimentala måndag kom en desto ljusare tisdag
Rent spontant så fick vi för oss att hon skulle komma hit
och jag har aldrig varit lyckligare över ett spontant beslut.
Jag skulle med ord kunna beskriva hur fantastisk glad jag är just nu.
och jag vill inte uttråka er med sånt här så det skrivs ner någon annanstans.
Dessutom tog inte veckan slut där.
C blev kvar och vi gick på stan med J och D på onsdagen så shoppade vi kläder eftersom C spontant blev kvar en dag till. Så det kan gå.
På torsdagen tog världens bästa syster studenten och inte ett öga var torrt
hon var så fin och jag var världens stoltaste storasyster.
Är även världens lyckligaste flickvän
jo ni hörde rätt er egen Agnes Cecilia är i ett förhållande
och det känns som att jag drömmer och aldrig vill vakna igen.
Nej nu i natt far jag till Uppsala och går vilse i dina ögon igen.
och jag hoppas att jag aldrig hittar ut igen.

Sentimentala Måndag

Hormoner och kvinnovärk är en dålig kombination när man dagen till ära måste säga hejdå till världens bästa dysfunkmedlemmar och bege sig till Gävle för student, tenta och sommarjobb. Liz hade till och med mordhotat mig men ändå kom tårarna. Först när jag skulle säga hejdå till min älskade Calle, hur ska jag överleva en hel sommar utan gitarrspelande och Göran Persson parodier? Den gången lyckades jag i alla fall hålla inne tårarna tills jag kom ut i hallen. Men då var det ju redan för sent, stackars Joel försökte trösta mig men hur tröstar man när gråten redan sitter i halsen innan man ens börjat krama om Liz. Liz min kära älskade Liz som jag typ bott ihop med i två veckor och som visar att Dalmasar äger. Det är tur att jag ska besöka Skäve och kika på föl i sommar! Jag snorade dessutom ner Joel stackars jacka som jag ännu inte hunnit laga en gång till. Förlåt älskling! du får be din underbara mor göra det istället. Hugaligen det var tur att jag redan hunnit säga hejdå till Jonas och Neila för annars hade jag väl aldrig hunnit med bussen. Busschauffören kikade aningens skeptiskt på mig och frågade om jag hade biljett. Jag hulkade fram att jovisst har jag det och jag ska byta i Sundsvall. Jag satte mig på bussen och självfallet lyckas Spotify timea denna gråtfest med att sätta på SIAs Breathe me det första den gör. typ den låten jag gråter till även när jag inte sagt hejdå till min Umefamilj som jag älskar så ofantligt mycket. Behöver jag säga att ingen ville sitta bredvid snorågråtfia på bussen. Lyckades gråta lite i Aktiebolagslagen också för man måste ju ändå tänka framåt å fokusera på tentamen.
Väl hemma hann jag knappt få i mig middagen innan systern (gladfull student) ringde å frågade om jag inte. Citat: "kjunde komma å hämta henne å Schven så det fick köpa maxch" så hämtade upp de lyckliga studenterna och såg till att de kom hem. Sen stack jag ut i regnet och sprang av mig allt sentimentalt och såg lite fin korvkioskfajt på TVn med pappa och en sovande mor. Nu sitter jag här och försöker planera morgondagen, har insett att den kommer bli aningens hektisk men det ska nog gå. Men en del i ekvationen är att jag torde plugga klart Aktiebolagslagen och se hur mycket jag grät bort så har jag en sak mindre att göra.
Nej nu pluggar vi, sen sover vi. och tack C för alla dina fantastiska sms under dagen, jag har nedräkning till söndag. Bara fem dagar kvar snart.