Visst fanns det partnerskapslagar men hur fint låter det och hur annorlunda och kändes inte det. Plus av allt är jag kristen och hade självfallet planerat att gifta mig i en stor kyrka med hela släkten i kyrkbänkarna. Detta var för mig en omöjlighet med de svenska lagarna som rådde. Jag slutade drömma om den stora dagen och började istället hoppas på att lagarna kanske skulle kunna förändras i en avlägsen framtid.
Jag fick inte vänta så länge för från och med i Maj 2009 så fick homosexuella par ingå äktenskap på samma grunder som heterosexuella. Visst gällde det bara borgliga vigslar men alla visste att detta betydde att svenska kyrkan antingen skulle behöva avsäga sig vigselrätten eller helt enkelt viga homosexuella par. Till på köpet så var det kyrkoval på hösten och frågan homovigsel var skållhet.
I Juli samma år så var jag på svenska kyrkans ungas årsmöte och under den helgen så hade kyrkovalspartierna en debatt. När publiken fick fråga så frågade jag självfallet hur de stod i äktenskapsfrågan.
Svaren jag fick gjorde mig både glad och djupt besviken. Alla partier förutom KD och frimodig kyrka var positiva till äktenskap av samkönade par. KD var ingen direkt chock men frimodig kyrka var det partiet som hade den yngsta representanten som hade stått och sagt att de ville göra om kyrkan och gå i Jesus spår. Nu står samma unga kille och tittar på mig med avsky i blicken och säger att det vore att gå emot bibeln och guds ord att låta homosexuella gifta sig. Citat ”Vi är inte för våld mot homosexuella men vi tycker att det är fel. Det står klart och tydligt att äktenskapet är grundad för man och kvinna i bibeln”.
Jag har aldrig varit så sugen på att slå någon som jag var efter det svaret. Jag tror Gud har viktigare saker att göra än att reta upp sig på vem som gifter sig med vem i dennes kyrka. Och jag har aldrig förstått vad som är så farligt med att två personer av samma kön älskar varandra och vill gifta sig. Hur kan kärlek var så farligt?
Efter årsmötet bestämde jag mig för att göra allt för att KD och frimodig kyrka inte skulle få en massa mandat i kyrkomötet. Jag sa till alla jag kände att rösta, vänner och släktingar. Och när valresultaten redovisades den 10 september så kunde jag med glädje se att KD och frimodigkyrka fått mycket färre platser än de övriga partierna.
Och den 22 oktober 2009 så röstade kyrkomötet i äktenskapsfrågan. I DN kunde man samma dag läsa resultatet av omröstningen. Där stod det att kyrkomötet den 22 oktober röstade JA till att behålla vigselrätten och att det röstades igenom att homosexuella par ska få gifta sig i svenska kyrkan med 176 röster mot 62.
Själv kommer jag aldrig glömma när jag på bilradion hör att det röstats igenom, jag övningskörde och vara nära på att köra av vägen i all glädje. Det jag hade hoppats på sen jag var 12 år hade äntligen slagit in.
Som avslutning så tänkte jag gå tillbaka till bilden Bröllopet. Mitt tolvåriga jag hade garanterat sett bilden som ett bröllop mellan man och kvinna. Men som sagt är bilden suddigt målad och med det suddiga uttrycket över bilden så kan vi egentligen inte se vilka kön personerna har. Man kan inte se att brudgummen verkligen är en man och vi kan inte se att bruden verkligen är en kvinna. Och med de nya lagarna så kan jag idag drömma mig bort och se mig själv i samma bild. I drömmen är jag personen i kostym och personen i klänningen är kvinnan jag älskar. Barnet vid min blivande frus fötter är vår dotter och paret till höger är min syster och hennes man. Kvinnan i rött är Therese hon är brudtärna. Hon har även gjort blombuketten och brudens hår. Bakom kameran står min vän Sabina och inne i kyrkan väntar släkt och vänner på oss. Prästen är en god vän till mig och min blivande fru och hon står och samtalar med min bestman. På första bänk sitter våra föräldrar och väntar med spänning. Som föräldrar gör när deras barn ska gifta sig. Alla är glada för vår skull och samtalar lågt i kyrkbänkarna i väntan på oss. Ceremonin är vacker och mamma gråter när vi säger Ja till varandra. Vi kysser varandra på trappan och riset regnar över oss. Och jag tänker att jag är lycklig för jag har fått min prinsessa och vi kommer förhoppningsvis leva lyckliga i alla våra dagar.
När jag var 12 år så slutade jag drömma men den 22 oktober 2009 så började jag drömma igen.
